 |
Pia Wadenborg Frågorna är många och visst finns det svar. När min sextonåriga dotter tackade mig en kväll för att vi visat henne genom våra liv och vägval vikten av ett församlingsliv, då var inte tårarna långt borta. |
När jag var tio år gammal sa min farfar några visdomsord som aldrig lämnat mig.
"Glöm inte mitt barnbarn att söka Guds Rike först och sen skall allt det andra tillfalla dig."
Dessa ord har påverkat ALLA mina vägval. Ibland har stegen varit för snabba och då har det känts när man går ur kurs och hamnar på sidan av. Men man lär sig snabbt av sina misstag och då gäller det att fort ta sig upp på banan. Man vill ju inte missa saker som Gud har förberett för en. Livet är otroligt spännande med Jesus som närmaste vän i livet. Det är ett val jag aldrig har ångrat. Inte en sekund vill jag vara utan min Gudstro. Den bär mig i alla livets skiftningar.
Det jag fick av min farfar en gång för trettio år sedan lämnar jag vidare till dig, Sök Sök först Guds Rike så skall allt det andra tillfalla dig
 |
Mary-Anne Persson |
Jag satt på sängkanten och bara ropade till Jesus: ”Nu orkar jag inte längre! Nu får Du göra något! Jag klarar inte mer!” Smärtan både inombords och fysiskt var jobbig. Men sen somnade jag. På morgonen när jag vaknade hade jag ett stort lugn inom mig. Och inte hade jag någon värk och klåda heller. Jesus hade helat mig från psoriasisen och jag hade knappt ens några ärr på benen! Detta håller än.
Inget är omöjligt för Jesus! Han svarar på bön och jag kan bara tacka Honom för allt vad Han gjort i mitt liv.
 |
Linda Kindberg Jag har ingen spännande före / efter – berättelse, vad jag menar är att ingen speciell händelse eller sjukdom, kris, tragedi eller ens en inre tomhet ledde mig till att söka Gud och sedan förändrades mitt liv. Och ändå kan man tala om före och efter…SJag tillhör de lyckliga människor som haft en underbar barndom, växte upp i ett kärleksfullt hem, hade lätt för mig i skolan, hade vänner och fritidsintressen. Jag gifte mig och fick ett bra arbete. |
Jag har alltid trott på Gud, bett FaderVår och gått i kyrkan då och då på söndagar men mycket mer påverkade väl inte detta mitt liv. Om någon då skulle frågat mig om jag trodde på Gud skulle jag absolut svarat Ja. Att Jesus är Guds son dog och uppstod inte heller någon tvekan. Däremot kände jag inte att jag själv kunde berätta att jag var kristen- så mycket förstod jag att det levde jag verkligen inte upp till!!!
Några år senare gick jag med i en bibelstudiegrupp där vi bland annat läste en bok som hette Sök Guds ansikte och samtalade kring denna. Då plötsligt trillade poletten ner: Det handlar inte om min förmåga, min duktighet mina lyckade eller misslyckade försök till att leva rätt. Jesus har gjort allting klart, det är bara att ta emot som en gåva. Wow! Härmed började mitt ”nya”liv, min levande kommunicerande relation med Jesus. Att lära känna honom, höra hans tilltal och ledning.
När jag skulle få vårt första barn fick jag havandeskapsförgiftning och även om det inte var någon kris för mig gjorde jag en summering av mitt liv. Jag tackade Gud och sa att det gjorde verkligen ingenting om jag dog nu ( 23 år). Bortsett från anhörigas sorg så gjorde det inte mig något om livet tog slut här; jag kände att jag verkligen hade haft ett underbart liv, inte saknat något och fått uppleva mycket underbart. I efterhand kan jag tänka att Gud nog log och tänkte: Lilla vän du ska få se vad livet verkligen kan ge!
I dag fjorton år senare kan jag också se tillbaka och le för livet idag är verkligen mycket mer. Inte så att livet är problemfritt, det går upp och ner. Men jag har en frid och en glädje som inte beror på omständigheter. En livskamrat Jesus som aldrig sviker. Att också vara delaktig och aktiv i en församling där ens personlighet uppskattas och slipas bland vänner och ens egenskaper uppmuntras och används ger en djup tillfredställelse.
Men jag är övertygad att också nu ler Gud och tänker ; Lilla vän du ska få se vad liver mer har att ge! Men nog känner jag redan nu vad mer kan jag önska? Himmelriket är här!
 |
Louise Wadenborg Min centralfigur i livet har alltid varit Jesus. Jag är uppväxt i en kristen familj och har alltid så länge jag kan minnas spenderat söndagarna med min församling. När jag var yngre förstod jag inte riktigt vikten av att gå till kyrkan varenda söndag och föredrog hellre att sova några timmar extra ibland. Oh, vad jag är tacksam till mina föräldrar idag att de alltid var noga med att ta med mig och min lillasyster. |
Om det inte varit för dem och deras prioritering till församlingen skulle jag inte haft den starka tron som jag har idag. Och i en tid som denna är det viktigare än någonsin att ha en stark grund och stå tillsammans.
Genom livet har Bibeln alltid funnits nära till hands och har alltid fascinerat mig på något konstigt sätt. Skrifter är något som alltid legat mig varmt om hjärtat och skriftspråk har alltid varit ett intresse hos mig. Redan i 8 års ålder läste jag igenom seriebibeln, på 700 sidor, två gånger om och kunde genom den nästan lika mycket bibelhistoria som mina föräldrar. Men det finns så mycket mer bakom orden än vad ögat ser. Gud kan ta en djupare än vad någon annan kan och uppenbara saker för oss som vi aldrig kunnat förstå själva. Inte bara när vi läser bibeln utan i alla vardagens situationer. Ofta har jag svårt att förstå själv hur många svar jag har i min hand genom denna lilla bok.
Min Bibel har tagit många vändor med mig. Särskilt till alla de ungdomskonferenser jag åkt runt på genom åren. De har varit väldigt givande för mig. Att samlas tillsammans med hundratals andra ungdomar och prisa Herren är helt fantastiskt. Det kan verkligen stärka en, särskilt med tanke på hur det är att vara ungdom i dagens samhälle. Det är krav, grupptryck och fördomar hit och dit. Att då se alla dessa kristna ungdomar, som en själv, medför en slags gemenskapskänsla där Jesus är huvudrollen.
 |
Lennart Åkesson Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt, och gudomliga natur genom de verk som han har skapat därför är de utan ursäkt. |
Personligen fick jag min kristna tro med modersmjölken. Fram till skolan började, lekte och levde jag med bibelns värld som absolut sann. Allt eftersom skolåren gick blev det allt mer obekvämt att tro på bibeln. Skolundervisningen och Bibeln pekade åt så olika håll att båda inte kunde vara sanna. Som barn och som ungdom är det lätt att tro att skolundervisningen är neutral. Som ung vuxen förstod jag att skolan inte var neutral utan en plats för en massiv indoktrinering av en humanistisk-ateistisk filosofi.
Mina naturvetenskapliga studier på tandläkarhögskolan gav mig en möjlighet att studera andra naturvetenskapliga ämnen vilket ledde till att jag fick kontakt med naturvetare från olika länder som hade både en och flera doktors grader i naturvetenskap, men ändå hade full tillit till bibelordet. Idag tror jag åter att hela Bibeln är Guds ord, och det är naturvetarna och inte präster och pastorer som har lett mig tillbaka till full tillit till bibelordet.
Att få uppleva universums skapare, inte som en avlägsen, onåbar varelse, utan en som möter mig dagligen och som jag kan ha en relation med är en fantastisk upplevelse. Jesus, 100 % Gud, 100 % människa. En otroligt skön relation där man inte behöver sopa något under mattan (synd) inte dölja sig bakom någon mask, utan full frihet. En verklighet att leva och dö för.
Denna värld går mot sitt slut. Att då få tro att Jesus, som skapade världen en gång, ska skapa en ny värld och en ny jord där vår relation ska få slå ut i full blom och vara i evighet,känns oerhört hoppfullt.