Diakoni
HISTORIK
| En kyrklig diakoni återupprättades i de lutherska kyrkorna under 1800-talet som en frivillig rörelse Diakon (grekiska diákonos, tjänare) är en yrkestitel inom kyrkan I den tidiga kyrkan var diakonen biskopens medhjälpare med särskilt ansvar för praktiska göromål, ekonomi och social verksamhet (se diakoni) |
 |
men hade även liturgiska funktioner. I östkyrkorna är diakoner vanligt förekommande och har huvudsakligen liturgiska uppgifter. I den romersk-katolska kyrkan har diakonatet sedan medeltiden varit ett genomgångs stadium för prästkandidater, men efter Andra Vatikankonciliet har det blivit vanligt att viga yrkesverksamma män till permanenta diakoner för församlingstjänst.
Diakonens uppgift hos oss i Citykyrkan är:
- ha ett särskilt ansvar för församlingens diakonala arbete.
- medverka till att församlingens kallelse att vara tjänare i världen hålls levande, följa samhällsutvecklingen och vara lyhörd för människors behov.
- medverka i församlingens undervisning och ansvara för omsorg och utveckling av medhjälpare i diakonin.
- uppsöka och hålla personlig kontakt, särskilt med människor som är sjuka, ensamma eller som drabbats av livskriser och sorger ha själavårdande samtal samt förmedla Guds ord till dessa.
- dela ut nattvarden bland dem som har svårt att deltaga i kyrkans gudstjänsten.
Diakoner har avgett tystnadslöfte om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller rör människors personliga förhållanden.